En violin, en medalj och papper och penna på ett bord.

En hobby för livet

07.04.2022 kl. 14:38
Det kan handla om ordkonst, musik, redskapsgymnastik eller något annat. Men jag hoppas att vi i vårt land lyckas med Finlandsmodellen. Att det faktiskt blir så att alla barn som vill det, kan ha en hobby.

En hobby ger i bästa fall barnet både nya färdigheter, vänner och glädje. Huvudsaken med en hobby är i alla fall att individen trivs med sin hobby och känner att det är meningsfullt eller roligt.

Min hobby var musik och jag gick också i den allra första svenskspråkiga musikklassen i Helsingfors. Den egentliga orsaken till att jag började spela violin hade inget med musik att göra. Jag var kär i en pojke som spelade violin och ville spela violin precis som han.

Slump eller inte, jag har aldrig ångrat att jag spelade violin, snarare har jag ångrat att jag slutade spela.  Kanske tar jag upp hobbyn på nytt en vacker dag, det kliar faktiskt lite i fingrarna att göra det. Musiken har jag ändå inte lämnat i och med att jag sjunger i kör.

Lärarens viktiga roll

Jag hade både bra och mindre bra violinlärare. Ofta var läraren viktig för mig och vi talade också om annat än mitt spelande. En av mina fd lärare är nuförtiden en god vän till mig. Jag tyckte oftast att det var roligt att gå på lektionen och jag tyckte också om orkestern, för där träffade jag andra barn och unga som hade samma hobby. Att spela tillsammans och att få uppträda tillsammans tyckte jag att var roligt.

Mina tre egna barn har haft olika hobbyer. Min yngsta dotter, som nu är 14 år gammal, håller på med redskapsgymnastik. Hon tränar sex gånger i veckan och har tävlat i sex år. De viktigaste orsakerna till att hon trivs med sin hobby är att hon får lära sig nytt och att hon får träffa vänner som håller på med samma sak. Tränaren som känner gymnasterna bra är också väldigt viktig.

Det som är både roligt och jobbigt i redskapsgymnastiken är tävlingarna. Gymnasten har en chans och det gäller att lyckas med sina rörelser just där och då. Det gäller att ha kroppen i trim och att vara laddad även psykiskt. Misslyckas man med en rörelse eller två skall man ändå som gymnast bara gå vidare.  

Eftersom jag jobbar mitt första år som ordkonstlärare har jag under året fått upptäcka allt möjligt i mitt arbete. Jag har naturligtvis lärt mig mycket och lär mig hela tiden mera. Jag reflekterar kring hur jag gör och hur undervisningen fungerar, men också kring fenomenet ordkonstundervisning.

Att dela sitt intresse

Då jag för en knapp vecka sedan var på min dotters första tävling för säsongen slog det mig att också hennes hobby har en hel del gemensamt med ordkonsten. Redskapsgymnastiken är till exempel också individuell och kreativ.  Hittills hade jag bara tänkt på likheter mellan min musikhobby och ordkonsten.

Många av de barn jag träffar varje vecka skriver texter hemma. Vissa skriver för hand i häften, i små böcker eller på papperslappar. Andra skriver på datorn. I ordkonstklubben kan de dela sitt intresse med andra.  Där får de sitta i samma rum som andra barn och skriva. De kan och får också dela sina texter med andra. De får feedback och beröm. Deras text och de själva som skribenter blir sedda.

Då man spelar ett instrument är det ju mycket elevaftnar och konserter, för att inte tala om examina eller examenskonserter. På konserterna gäller det bara att spela vidare trots att man spelat fel. Även här tränas uppträdandenerverna. Då man spelar ett instrument spelar man också upp sin läxa varje vecka. Även redskapsgymnasten övar och tränar individuellt och alla som är i samma grupp kan följa med hur hen går framåt. Nerverna tränas verkligen på tävlingen då det gäller att just där och då framför domaren klara av till exempel volten med skruv, piruetten på bommen eller jättekastet.

I ordkonstgrupperna läser via ofta texter för varandra och övar på att uppträda med vår alldeles egna unika text. Det gäller att våga visa det man skrivit och dessutom läsa det. De äldre eleverna övar också på att redigera sina texter.

Då det är dags för ordkonstshow står också ordkonstnärerna på scen framför en större publik. Det är så fint. Eleverna växer och blir verkligen du med sina egna texter. Hela ordkonstshow- ensemblen stöttar och ofta deltar fler elever i ett nummer.

Det märks också att ju mer ordkonstskolans elever träffar varandra desto mer upptäcker också dessa barn att de hör samman. På samma sätt som olika grupper i en redskapsgymnastikförening eller barn som spelar instrument i samma musikinstitut.

Trygga vuxna

Jag har bara i år sett många barn växa som skribenter och som individer. Det är något väldigt fint och unikt, samtidigt skört och starkt, som vi lärare får se och uppleva. Det där med att se ett barn eller en ungdom växa som människa och i vårt fall också som ordkonstnär.

Jag har också märkt att jag är en viktig vuxen och en förebild för barnen jag undervisar trots att jag träffar barnen i grupp och bara en gång i veckan. I dag behövs alla extra vuxna och även ordkonstläraren blir en rätt nära person för barnen.

I ordkonsten ger vi barnen en mångsidig hobby. Som ordkonstlärare får vi tända stjärnor i barnens ögon i rollen som lärare, tränare, förebild eller trygg vuxen.


Charlotta Portin
Ordkonstlärare
+358 (0)40 746 1572
charlotta.portin(at)sydkusten.fi

Charlotta Portin