På Sydkustens 20-årsjubileum (15.11 i Helsingfors) gav Birgit Schaffar-Kronqvist, universitetslektor i pedagogik vid Helsingfors universitet, ett välkommet inlägg om både bildningens betydelse och dess begreppsliga förhållande till utbildning. För mig förefaller det som att den typen av begreppsligt klargörande som Schaffar-Kronqvist gjorde, syns i allt mindre grad i dagens samhälle. Diskussionen är viktig, för den handlar om målen för våra strävanden och om vad som är värdefullt i det mänskliga livet.
Bildning och utbildning
Bildning överskrider en uppsättning faktakunskaper eller färdigheter. Den är inte en viss sak och den går inte att skriva ner som en lista med givna punkter. Bildning handlar snarare om en strävan efter en persons eget kritiska begrundande och ett självständigt etiskt ställningstagande. Bildningen har karaktären av en fråga som var och en återkommande behöver ställa sig själv: Hur kan jag förverkliga det mänskliga i mig och i den gemenskap jag ingår i? Vilken kunskap och vilka färdigheter behöver jag för det? Som övergripande mål för bildningen fungerar på så sätt människans frihet och ständiga förbättring. Bildning är en strävan efter ett mänskligare liv, inte en slutprodukt av en inlärningsprocess. Bildning handlar alltså mera om ett ideal att sträva efter, inte något som låter sig kryssas av och sedan falla i glömska då det väl uppnåtts. Den här tanketraditionen faller tillbaka på Wilhelm von Humboldt och i ett längre perspektiv på Aristoteles.
Utbildning handlar om pragmatiska lösningar för att överlag möjliggöra en bildningsprocess. Det handlar om konkreta mål och innehållsbeskrivningar (examen), om konkreta samhälleliga behov (t.ex. professioner med standardiserad utbildningsstruktur), om konkreta administrativa ramar (storlek på grupper, längd på lektioner, osv.)
Schaffar-Kronqvist lyfte i sitt inlägg också fram ett annat sätt att få syn på skillnaden mellan bildning och utbildning genom att se på begreppen kompetens och lärande. En grundläggande orsak till att kompetens eftersträvas och ses som värdefullt, eller ett slags yttersta mål med kompetens, kan sägas vara att utbilda nästa generation till kompetenta människor. Det här är ett ideal och i samma veva en värdering. Kompetens i den här tappningen handlar om bildning.
Kompetenskrav
Kravet på kompetens, eller på att det finns kompetenta människor, förverkligas genom en diskurs om kompetenser och vilka kompetenser som ses som viktiga. I den här diskursen framhävs betydelsen av vissa kompetenser framom andra och diskursen förstärker föreställningen av kunnande som något kumulativt. Hit hör också det mätbara och det administrerbara. Den här bilden av kompetens handlar om utbildning.
Då begreppet kompetens används för att beteckna olika saker, som ovan, osynliggör man enligt Schaffar-Kronqvist skillnaden mellan idealet och nödvändigheten av pragmatiska lösningar. I förlängningen osynliggör man också skillnaden mellan bildning och utbildning.
Det finns också likheter mellan begreppen bildning och lärande som kan åstadkomma en viss sammanblandning. Begreppen är nära besläktade då man säger att man utvecklas och lär sig hela livet. Men då bildning beskriver en strävan efter ett bättre mänskligt liv och har en etisk utsträckning (vad är eftersträvansvärt på personligt/samhälleligt plan?), betecknar lärande en läroprocess utan att ta ställning till innehåll eller mål. Om vi talar om ett bättre lärande hamnar vi lätt i en diskussion om effektivitet eller om smidigare processer, om hur ett givet mål bäst kan uppnås.
Mål och mening?
Schaffar-Kronqvist inlägg handlar inte om att ge det ena begreppet företräde, antingen bildning eller utbildning. Båda är centrala och behöver på sätt och vis varandra. Men de är olika och genom att se på hur de är olika får vi en mer nyanserad bild på både bildning och utbildning. Utbildning kan vara ett medel för att uppnå ett givet mål. Utbildning i sig är sällan målet, utan det är oftare ett instrument för att förverkliga något annat. Bildning finns närmare målet, om det inte rentav är målet, åtminstone såtillvida det handlar om att förverkliga sig själv antingen individuellt eller i en gemenskap.
Frågan är om vi i vår tid, både offentligt och privat, glömmer bort att föra en diskussion om mål och målsättningar? Och om vi kanske ibland misstar oss för att föra en diskussion vi egentligen inte för.
Matias Österberg
Utbildningsplanerare
+358 (0)50 348 4525
matias.osterberg(at)sydkusten.fi